Den jag är idag var jag inte för ett år sen. Jag är så jävla mycket starkare. Under detta året har det hänt mer än vad jag trodde skulle hända dem närmsta fem år sen. Det har varit ett hektiskt, jobbigt, hemskt men samtidigt fint år. Ibland önskar jag att det aldrig hänt. Men. Som dem säger, det som inte dödar dig gör dig bara starkare. Jag har flugit Atlanten runt. Kommit min pappa närmre även om jag trodde jag redan stod han nära. Jag kämpade igenom min sista termin av gymnasiet. Jag tog mitt jäkla körkort till sist. Jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän. För jag insåg att jag kan klara mig själv. Vi förlorade en familjemedlem. Jag tog studenten. Jag försökte njuta av sommaren. Min första sommar som fri. Det blev inte som jag trodde. Men såhär i efterhand så blev det ganska bra. Jag träffade nya vänner. En mycket bra vän. Lärde mig att livet är skörare än vad man kan tro. Jag står inte på egna ben ännu. Om 3 veckor flyttar jag för några månader här ifrån. Absolut med blandade känslor. Klart det känns svårt att lämna familj och vänner. Men jag älskar er ju inte mindre, bara för jag åker. En rosanna för ett år sedan hade inte tagit det här steget. Jag vet att jag alltid varit stark, för jag har gått igenom mycket. Jag är feg, men väldigt stark. Och jag tycker faktiskt om mig själv. Jag trivs med den jag är. Klart jag fäller tårar. Klart det finns dagar jag vägrar resa mig från sängen.
Men jag vet att jag kommer komma långt. För jag tror på mig själv, jag vet att jag klarar detta, jag klarar allt.
För jag är jag, rosanna. Och det är det jag gillar med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar